Vecka 36 (..som snart är slut!)
Tiden flyger iväg såhär mot slutet, och imorgon är det faktiskt maj månad! Kanske är det här månaden då vi får barn. Heeeelt galet! Jag vill tro att det blir maj ändå, även om alla andra tror på en junibebis. Jag är född en vecka tidigt, och inbillar mig att alla dessa sammandragningar är ett tecken på att jag kommer föda före beräknat datum. Håller tummarna för det iallafall, för jag känner mig ganska färdig med den här graviditeten som sagt. Och längtar något enormt efter bebisen förstås!
I veckan var vi på informationsföreläsning på Karolinska sjukhuset. Det var tre barnmorskor som berättade om förlossningen, neo-avdelningen (där för tidigt födda bebisar får ligga) och tiden på BB (dvs efter förlossningen). Jag tyckte det var en väldigt informativ och bra föreläsning, och fick svar på lite frågor jag hade innan. Fick t ex veta att de tyvärr inte har badkar i anslutning till förlossningsrummen, vilket är tråkigt men känns okej. Jag kommer nog ändå vara mest sugen på att duscha, har aldrig varit bra på att ta långa bad. Långa duschar däremot..
Denna vecka har för övrigt varit en ganska dålig gravidvecka, eftersom jag var nojjig en stor del av den.. I början av veckan lade jag väldigt mycket tid på att ligga och känna efter om bebisen rörde sig lika mycket som vanligt. Oftast slutade det med att han kom i gång efter en stund, men när han varit lugn hela torsdagskvällen och fredagsmorgonen började jag oroa mig ordentligt och bestämde mig för att ringa förlossningen. De tyckte jag skulle komma in för en kontroll, så jag gav mig av dit.
På vägen kände jag bebisen ett par gånger, och kände mig faktiskt ganska dum. Samtidigt vill jag inte vänta till rörelserna upphör helt innan jag ringer in, för då kan det i värsta fall vara för sent. Jätteskönt att de tar ens oro på allvar på förlossningen, och att man faktiskt får komma in när man är orolig!
Kom dit och blev förvånad över hur lugnt det var. Undersökningsrummen stod tomma och kunde inte se några människor mer än barnmorskorna som satt i receptionen. Fick gå in i ett undersökningsrum, lägga mig på en brits och så kopplade barnmorskan på CTG som mäter bebisens hjärtfrekvens bland annat. Efter det blev jag lämnad i säkert en halvtimme, medan de hade koll på hjärtljuden på avstånd, på något vis.
Under tiden som jag låg där kom bebisen såklart igång ordentligt, och även om jag aldrig var superorolig så var den oron som funnits som bortblåst där och då. Tyckte hjärtfrekvensen var lite väl hög under mätningen, men barnmorskan tyckte inte det var något anmärkningsvärt. Blev sedan hemskickad med repliken "Vi ses om några veckor då!". Hehe, känns lite overkligt som sagt. Där kommer jag alltså ligga med värkar och föda mitt barn om bara några veckor.. Eller dagar? ;)
Avslutar med en bild från veckan, tror den togs i.. 35+3 kanske?
Här har jag förövrigt på mig världens skönaste gravid-hoodie! Så värd pengarna <3
