foodswings.blogg.se

Tänkte att jag ska skriva om något så kul som alla graviditetssymtom jag upplevt! Eftersom jag inte hade någon misstanke om att jag kunde vara gravid innan jag testade mig så kände jag aldrig efter sådär precis i början, så kanske hade några tidiga symtom som gick mig förbi.

 

Det absolut första symtomet var en molvärk som jag misstog för före-mensen-värk. Men vill minnas att det gjorde ont på ett annat sätt - hade väldigt ont runt området kring ena äggstocken (?). Oklart varför just där men. Sedan har jag haft molvärk till och från under hela graviditeten, något som känns som svag mensvärk ungefär. Har aldrig behövt ta värktabletter mot den värken, vilket jag gör vid vanlig mensvärt.

 

Symtom nummer två var att jag runt datumet jag skulle ha mens fick en mindre blödning, men det var inte speciellt mycket och gick över snabbt. Hajade såklart ingenting då, men enligt vad jag fått lära mig senare måste det varit en nidblödning - dvs ett resultat av när ägget fäster i livmodern. Tänk vad mycket man får lära sig när man blir gravid... Har även haft blödningar till och från sedan dess, vilket tydligen ska vara helt normalt.

 

Härefter började jag känna mig illamående på eftermiddagarna, och blev ofta äcklad av tanken på mat. Minns att jag tyckte det var särskilt äckligt med matlådan med kokt ris som stod i kylen, det var liksom lite kondens på insidan av lådan. Detta störde mig något förfärligt! Detta blev värre och värre, och lukten av mat, kaffe och kylskåp gjorde mig riktigt äcklad. För mig var det alltid som värst från lunchtid och framåt, medan morgonen var problemfri. Mådde aldrig så illa att jag behövde kräkas, och illamåendet har successivt avtagit för att nu i vecka 17 vara helt borta i princip. Kaffelukt är fortfarande blä.

 

Tröttheten kände jag förstås av väldigt tidigt eftersom jag samtidigt hade fullspäckad schema dagarna i ända. Vilorummet på praktikplatsen har varit min räddning, och under de värsta dagarna har jag gått och lagt mig för att sova en stund. Den värsta tröttheten lade sig någon gång i början av trimester 2.

 

Väldigt tidigt i graviditeten, runt vecka 7 kanske, fick jag ont i vänster skinka - det kändes ungefär som en nerv hamnat i kläm. Detta har jag faktiskt kvar 10 veckor senare, och jag är övertygad om att jag får gå med detta graviditeten ut. Värken gör sig egentligen bara påmind när jag går, och är inte så hemskt jobbig faktiskt.

 

Ett symtom som många känner absolut först, men för mig dök det upp ganska sent. Först runt vecka 10-12 tror jag att mina bröst började ömma. Får fortfarande ont ibland, men bara på nätterna av någon märklig anledning...

 

Eftersom jag känt avsmak inför mat har jag inte haft jättemycket cravings, men ibland kan jag bli extretmt sugen på något helt plötsigt. Det kan vara revbensspjäll, cheeseburgare, melon och annat. Innan graviditeten var jag i princip vegan, något som inte riktigt gått att upprätthålla. Senast idag hade jag ett våldsamt begär efter en exotisk fruktyoghurt MED bitar - och när jag äntligen fick tag på en drack jag nästan en halvliter under promenaden hem...

 

I vecka 15 någon gång började jag få huvudvärk, varannan dag ungefär. Fick rådet av MVC att börja med järntillskott, och inbillar mig att det blivit bättre sen dess. Men den kommer och går fortfarande, med lite tur försvinner den ganska snabbt igen.

 

Senaste symtomet är att jag måste upp och kissa på nätterna, blir nog iallafall 3 gånger varje natt. Hyfsat irriterande, men inte mycket att göra något åt. Mer än att gå och kissa då.

 

 

 Dagens hjälte!: